Fiolla var med i bilen och ibland fick hon komma ut och röra på sig med oss andra.
Första banan var hoppbanan. Den såg inte så svårt ut. Åtminstone en rak målraka...huh och ganska lång.
Före andra tunneln, glömde jag banan och tänkte föra Ikwil till hoppet där bredvid. Som tur märkte jag det och vi förlorade inte så mycket tid. I slutresultaten var Ikwil andra och vi förlorade hopp-certifikatet med ca 6 s.
Följande bana såg besvärlig ut. Ingen mini (ca 7 st) fick resultat på den, så jag hade inte ens dubbelnollan i siktet. I synnerhet svårt att få hunden till käpparna och att få någonlunda bra fortsättning efter dem.
Såg inte hur Ikwil gjorde A:et och jag hann inte ens en sekund fundera på att nollan skulle komma. Men, blev lite väl spännande vid nästsista hindret. Tror också att åtm. en del av publiken höll andan. Men en vädur ger inte upp och jag fick Ikwil bakom hindret och med nolla i mål. Yes, dubbelnollan var vår. Förlorade det fattande certifikatet med ca 3 sekunder. Denna gång var vi tredje.
Tredje banan var lite lättare än den förra. Men där fanns också ett par svåra ställen. Och kontakterna.
Vid nästsista hindret märkte jag att publiken förde oväsen och jag var rädd att Ikwil skulle hoppa hindret tillbaka eller att sista ribban skulle falla. Som tur hände detta inte och Ikwil (och jag) fick trippelnolla. På denna bana var vi först fjärde.
Men nu fattas bara en aginolla och sen har vi rätt att delta i FM-tävlingarna i juni.
Matte är så nöjd över sin och Ikwils insats idag på tävlingarna. Oftast brukar jag inte bry mig om att tävla inför hemmapublik men idag gjorde det inget. Och visst var det trevligt då människor kom och gratulerade oss.
