Tänään oli siis vuorossa Ikwilin ultratutkimus. Matkalla eläinlääkärille poimimme Piia-Maaritin kyytiin. Heti sen jälkeen Ikwilin serenadi alkoi. Piia oli myös mukana silloin n 4 vuotta sitten kun Adaa ultrattiin. Silloin tuloksena oli ainakin 4 pentua ja Adahan synnytti 7 pentua.
Matkalla eläinlääkärille ajoin vähän väärin, onneksi meillä oli rutkasti aikaa. Ajatukseni olivat ehkä vähän muualla kuin tiellä.
Odotushuoneessa mulle iski ajatus et mitä jos Ikwil ei olekkaan tiineenä. Olen suunnitellut kesäni siihen et meille syntyy n kuukauden päästä niitä pentuja.
Vastaanottohuoneessa eläinlääkäri tunnusteli Ikwilin mahaa. Meitä oli 3 henkilöä pitämässä Ikwiliä selällään. Ikiliikkujan mielestä makaaminen ei oo hänen juttunsa. Ikwilin mahakarvat ajeltiin ja mahalle laitettiin geeliä ja muita aineita. Minua jänskätti ihan kauheasti. Katselin monitoria ja sieltä rupesi näkyä juttuja. Ensin näkyi Iksun virtsarakko. Sen jälkeen rupesi näkymään "pentuja" omissa yksiöissään. Eläinlääkäri sanoi et pentuja on vaikeaa laskea sillä voi vahingossa laskea saman pennun monta kertaa ja et pennut voivat olla piilossa muitten takana. Mut ainakin 4 pentua näkyi.
Laskuun eläinlääkäri oli kirjoittanut: Ikwil on tiine. Pentuja vaikuttaisi olevan enemmän kuin 4.
Heti kun pääsimme ulos vastaanotosta, mun oli soitettava Tuijalle. Hänkin kuulosti iloiselta.
Kotimatka sujui ilman huomaamattani. Meinasin unohtaa viedä Piian kotiin. Ajatukseni olivat taas vähän muualla.
N kuukausi vielä ennen mahd. pentujen syntymää.
Huomenna Jecun sisarukset lähtevät lonkka- ja kyynärtutkimuksiin. Sen jälkeen olemme viisaampia onko heidän kyynäränsä terveitä.
Toivon kyllä et tämä odottelu pian loppuu.
torsdag 31 maj 2012
Ultra
Idag var det alltså dags för Ikwils ultra. Vi plockade upp Adas gumor Piia-Maarit och körde mot Mar-vet.Ikwil fick för sig att det skulle sjungas serenader så fort Piia kom in i bilen. Piia var också med då Ada ultrades för dryga 4 år sedan. På vägen dit körde jag lite fel, men som tur hade vi massor med tid. Jag hade tankarna lite på annat håll än på vägen.
I väntrummet började jag redan att fundera att tänk om Ikwil inte är dräktig. Jag som har planerat min närmaste framtid utgående från det faktum att vi skall få valpar.
Väl inne hos veterinären kände hon först lite på Ikwil och sedan lades hon på rygg på bordet. Vi var tre stycken som höll i henne. Att få en evighetsmaskin att ligga stilla är inte så lätt. Gele och annan smörja hälldes på hennes mage och sedan började veterinären kolla Ikwils innehåll. Urinblåsan hittades och sedan hittades också valpar i sina ettor. Denna gång såg jag "valparna" ligga där i sina "bostäder". Jag frågade veterinären hur många inneboende Ikwil hade och hon sade att det är svårt att veta exakta antalet eftersom man kan räkna av misstag den samma flera gånger och att de kan ligga framför och bakom varandra.
Men att det åtminstone finns 4 valpar! De frågade också hur många var reserverade varpå jag sade att jag inte tagit emot reserveringar eftersom jag först ville se om det blir valpar och sen vad som föds.
Trots att valpar nu syntes, kan det ännu hända en hel massa innan födseln.
Genast då vi kommit ut från läkarmottagningen, var jag tvungen att ringa till Tuija. Hon verkade också vara glad över resultatet. Hemvägen gick snabbt och utan att jag märkte var vi nästan hemma. Glömde nästan att jag hade Piia med mig i bilen och att jag skulle köra hem henne.
Nu är det ca en månad till beräknad födsel.
Imorgon skall Jeccus syskon till höft- och armbågsundersökning.
Hoppas att denna eviga väntan snart tar slut.
I väntrummet började jag redan att fundera att tänk om Ikwil inte är dräktig. Jag som har planerat min närmaste framtid utgående från det faktum att vi skall få valpar.
Väl inne hos veterinären kände hon först lite på Ikwil och sedan lades hon på rygg på bordet. Vi var tre stycken som höll i henne. Att få en evighetsmaskin att ligga stilla är inte så lätt. Gele och annan smörja hälldes på hennes mage och sedan började veterinären kolla Ikwils innehåll. Urinblåsan hittades och sedan hittades också valpar i sina ettor. Denna gång såg jag "valparna" ligga där i sina "bostäder". Jag frågade veterinären hur många inneboende Ikwil hade och hon sade att det är svårt att veta exakta antalet eftersom man kan räkna av misstag den samma flera gånger och att de kan ligga framför och bakom varandra.
Men att det åtminstone finns 4 valpar! De frågade också hur många var reserverade varpå jag sade att jag inte tagit emot reserveringar eftersom jag först ville se om det blir valpar och sen vad som föds.
Trots att valpar nu syntes, kan det ännu hända en hel massa innan födseln.
Genast då vi kommit ut från läkarmottagningen, var jag tvungen att ringa till Tuija. Hon verkade också vara glad över resultatet. Hemvägen gick snabbt och utan att jag märkte var vi nästan hemma. Glömde nästan att jag hade Piia med mig i bilen och att jag skulle köra hem henne.
Nu är det ca en månad till beräknad födsel.
Imorgon skall Jeccus syskon till höft- och armbågsundersökning.
Hoppas att denna eviga väntan snart tar slut.
onsdag 30 maj 2012
Imorgon/Huomenna
Imorgon skall jag med Ikwil till ultra. Måste nog medge att jag börjar redan nu vara lite nervös inför vad som kommer att ses. Ärligt sagt blir jag nog lite besviken ifall inga valpar syns, men då är det väl meningen att det inte blir sommarvalpar hos oss. I så fall måste jag väl fundera om jag försöker para Ikwil på nytt vid hennes nästa löptid eller om jag skaffar en "färdig" valp någon annanstans ifrån. Nåja, imorgon efter kl 15 är vi lite klokare.
Huomenna Ikwiliä ultrataan. Myönnän et jännitän jo nyt mitä näkyy. Suoraan sanoen petyn jos käy ilmi et Ikwil on tyhjä. Silloin on kai tarkoitus ettei meille synny niitä kesäpentuja. Siinä tapauksessa mun on mietittävä, yritänkö astuttaa Ikwilin hänen seuraavista juoksuistaan vai hankinko "valmiin" pennun jostain muusta kennelistä. No, huomenna klo 15 jälkeen olemme taas vähän viisaampia.
Huomenna Ikwiliä ultrataan. Myönnän et jännitän jo nyt mitä näkyy. Suoraan sanoen petyn jos käy ilmi et Ikwil on tyhjä. Silloin on kai tarkoitus ettei meille synny niitä kesäpentuja. Siinä tapauksessa mun on mietittävä, yritänkö astuttaa Ikwilin hänen seuraavista juoksuistaan vai hankinko "valmiin" pennun jostain muusta kennelistä. No, huomenna klo 15 jälkeen olemme taas vähän viisaampia.
söndag 27 maj 2012
Muutoksia vol 2
Tämän viikon aikana Ikwilin käytös on taas muuttunut. Voi tietenkin johtua siitä et Ikwil täytti tiistaina 4 v ja siitä et ulkona on ollut viime päivinä ihan kesäinen keli. Tulkitsen kuitenkin Ikwilin laiskuuden tiineyden merkiksi. Toissapäivänä Ikwil ei lähtenyt mukaan leikkiin vaikka Ada pyysi häntä mukaan leikkimään. Eilen tytöt innostuivat kuitenkin hetkeksi peuhaamaan. Ikwil ei oo viime päivinä syönyt nappuloittaan, herkut ovat kylläkin maistuneet. Tiineys on Iksulle uusi kokemus, joten voi olla et hän on vähän hämillään mitä hänen kehossaan tapahtuu.
EIlen istuin melkein koko päivän takapihan terassilla ja Ikwil makasi nurmikolla melkein koko päivän. Ada viihtyi enimmäkseen sisällä missä on viileetä.
Kävimme torstaina Jaanan ja setteri Tessan kaa metsäkävelyllä. Siellä Ikwil kyl juoksi mut ei minusta niin paljon kuin aikaisemmin. Voihan olla et Ikwil ei kerta kaikkiaan viitsinnyt seurata Tessaa sillä Tessa on niin paljon isompi ja tekee niin pitkiä lenkkejä et Ikwil ei pysy perässä.
Ikwil oli vähän aikaa kadoksissa ja löytyi sitten uimasta lätäkössä. Myös Ada kävi vilvoittelemassa joten heille tuli pesukeikka kun pääsimme kotiin. Seuraavana päivänä meillä imuroitiin ja pestiin lattioita. Koirien mukana oli kulkeutunut niin paljon hiekkaa et se tuntui inhottavalta jalkojen alla.
Ikwilin sulhanen Jeccu kävi n kolme viikkoa sitten lonkka- ja kyynärtutkimuksissa. Viikolla saimme tulokset: Jecun lonkat ovat priimoja: A/A. Kyynärtulokset ovat kuitenkin einiinhyviä eli 2/0. Tiesimme et kyynäret eivät ole 0/0, mikä olis suositus jos käyttäisi koiraa jalostukseen. Mut en olis toivonut näin huonoa tulosta.
Olen melko varma ja toivon todellakin et Jecun tulos johtuisi siitä et hän kasvoi 5 cm kuukaudessa ja siitä et hän putosi kerran rappusissa. Jeccu on kuulemma muutenkin rämäpää joka ei paljon mieti vaan menee eteenpäin. Jecun sisko on käynyt kuvauksissa ja hänelle todettiin terve luusto. Muut sisarukset käyvät kesän aikana kuvauksissa. Sen jälkeen olemme taas viisaampia, jos kaikki muut ovat terveitä voin huokaista helpotuksesta (ainakin osittain).
Eläinlääkäri oli suosittanut leikkausta sillä Jecun kyynärässä on varislisäkkeen irtopala, mitä sais poistettu leikkauksella. Jeccua leikataan tähystyksellä 7.6.
Liman, hän joka käsittelee näitä röntgenlausuntoja tuolla Kennelliitossa, oli Tuijalle sanonut et todennäköisesti Jecun tulos johtuu just tuosta kaatumisesta mut et alttius on oltava entuudestaan.
Olen miettinyt tätä tulosta mut ei se mitenkään saa Jecun kyynär terveeksi eikä pentujen luustot priimoiksi. Mietityttää uskaltaako joku ostaa pennun multa jos isällä on sairas kyynär. En tiedä ostaisinko itsekkään pennun tämmöisellä yhdistelmällä. Mut aion kuitenkin jättää yhden pennun itselleni, kuvautan sitä mahdollisimman nopeasti ja jos ongelmia ilmenee, siitä tulee tosi hyvä toko-koira. Suunnitelmien mukaan toinen narttu lähtee veljeni luo ja jos oman pennun kyynärät ovat huonoja, voin ehkä joskus pennuttaa veljen narttua jos hänellä on paremmat kyynärät.
Kirjoitan tätä niin kuin se olis varmaa et pentuja tulee. Torstaina meillä on ultra, voi olla ettei vielä mitään näy sillä keskiviikkona on vasta 4 viikkoa ekasta astutuksesta.
Schapendoesyhdistuksen kasvatusohjeitten mukaan lonkka- ja kyynärkuvaukset eivät ole pakollisia, joten jalostuksessa käytetään koiria mitkä ei oo tutkittu. Tässä tapauksessa olisimme siis voineet olla tutkimatta Jecun luustoa ja silloin kaikki olis ok. Nyt kun Jeccua tutkittiin, ilmeni tämmöinen "ongelma". Tieto lisää tuskaa. Mut minusta koiran terveys on tärkeä ja jos Jeccu&sisarukset meinaa kisata esim. agilityssä, se on tärkeää et tietää missä kunnossa niitten luusto on.
Älkää sitten uskoko etten välitä tämän pentueen terveydestä.
Ikwiliä astutettiin ennen Jecun kuvauksia. Jos olisin tiennyt Jecun kyynärästä, olisin ehkä toiminut toisin. Olisin voinut käyttää terveeksi todettua urosta, en valitettavasti löytänyt sopivaa.
EIlen istuin melkein koko päivän takapihan terassilla ja Ikwil makasi nurmikolla melkein koko päivän. Ada viihtyi enimmäkseen sisällä missä on viileetä.
Kävimme torstaina Jaanan ja setteri Tessan kaa metsäkävelyllä. Siellä Ikwil kyl juoksi mut ei minusta niin paljon kuin aikaisemmin. Voihan olla et Ikwil ei kerta kaikkiaan viitsinnyt seurata Tessaa sillä Tessa on niin paljon isompi ja tekee niin pitkiä lenkkejä et Ikwil ei pysy perässä.
Ikwil oli vähän aikaa kadoksissa ja löytyi sitten uimasta lätäkössä. Myös Ada kävi vilvoittelemassa joten heille tuli pesukeikka kun pääsimme kotiin. Seuraavana päivänä meillä imuroitiin ja pestiin lattioita. Koirien mukana oli kulkeutunut niin paljon hiekkaa et se tuntui inhottavalta jalkojen alla.
Ikwilin sulhanen Jeccu kävi n kolme viikkoa sitten lonkka- ja kyynärtutkimuksissa. Viikolla saimme tulokset: Jecun lonkat ovat priimoja: A/A. Kyynärtulokset ovat kuitenkin einiinhyviä eli 2/0. Tiesimme et kyynäret eivät ole 0/0, mikä olis suositus jos käyttäisi koiraa jalostukseen. Mut en olis toivonut näin huonoa tulosta.
Olen melko varma ja toivon todellakin et Jecun tulos johtuisi siitä et hän kasvoi 5 cm kuukaudessa ja siitä et hän putosi kerran rappusissa. Jeccu on kuulemma muutenkin rämäpää joka ei paljon mieti vaan menee eteenpäin. Jecun sisko on käynyt kuvauksissa ja hänelle todettiin terve luusto. Muut sisarukset käyvät kesän aikana kuvauksissa. Sen jälkeen olemme taas viisaampia, jos kaikki muut ovat terveitä voin huokaista helpotuksesta (ainakin osittain).
Eläinlääkäri oli suosittanut leikkausta sillä Jecun kyynärässä on varislisäkkeen irtopala, mitä sais poistettu leikkauksella. Jeccua leikataan tähystyksellä 7.6.
Liman, hän joka käsittelee näitä röntgenlausuntoja tuolla Kennelliitossa, oli Tuijalle sanonut et todennäköisesti Jecun tulos johtuu just tuosta kaatumisesta mut et alttius on oltava entuudestaan.
Olen miettinyt tätä tulosta mut ei se mitenkään saa Jecun kyynär terveeksi eikä pentujen luustot priimoiksi. Mietityttää uskaltaako joku ostaa pennun multa jos isällä on sairas kyynär. En tiedä ostaisinko itsekkään pennun tämmöisellä yhdistelmällä. Mut aion kuitenkin jättää yhden pennun itselleni, kuvautan sitä mahdollisimman nopeasti ja jos ongelmia ilmenee, siitä tulee tosi hyvä toko-koira. Suunnitelmien mukaan toinen narttu lähtee veljeni luo ja jos oman pennun kyynärät ovat huonoja, voin ehkä joskus pennuttaa veljen narttua jos hänellä on paremmat kyynärät.
Kirjoitan tätä niin kuin se olis varmaa et pentuja tulee. Torstaina meillä on ultra, voi olla ettei vielä mitään näy sillä keskiviikkona on vasta 4 viikkoa ekasta astutuksesta.
Schapendoesyhdistuksen kasvatusohjeitten mukaan lonkka- ja kyynärkuvaukset eivät ole pakollisia, joten jalostuksessa käytetään koiria mitkä ei oo tutkittu. Tässä tapauksessa olisimme siis voineet olla tutkimatta Jecun luustoa ja silloin kaikki olis ok. Nyt kun Jeccua tutkittiin, ilmeni tämmöinen "ongelma". Tieto lisää tuskaa. Mut minusta koiran terveys on tärkeä ja jos Jeccu&sisarukset meinaa kisata esim. agilityssä, se on tärkeää et tietää missä kunnossa niitten luusto on.
Älkää sitten uskoko etten välitä tämän pentueen terveydestä.
Ikwiliä astutettiin ennen Jecun kuvauksia. Jos olisin tiennyt Jecun kyynärästä, olisin ehkä toiminut toisin. Olisin voinut käyttää terveeksi todettua urosta, en valitettavasti löytänyt sopivaa.
Ändringar vol. 2
En vecka har igen gått. Under veckan har enligt mig Ikwils beteende ändrat. Kanske det beror på att Ikwil fyllde 4 i tisdags, vädret har de senaste dagarna varit sommarvarmt eller så är hon dräktig. Hon orkar inte längre göra så mycket och de senaste dagarna har hon inte ätit ordentligt. Kan vara en slump, men en morgon spydde hon också. Vet inte om dräktiga tikar har illamående på morgnarna. Vore trevligt att veta vad Ikwil känner just nu. Situationen är ju ny för henne, så det kan kännas konstigt för henne då hormonerna hyller hennes kropp. I förrgår orkade hon inte leka med Ada, som bjöd upp henne till en busstund. Igår kväll busade de ändå lite.
I torsdags var vi med Jaana och settern Tessa på promenad i skogen. Då sprang nog Ikwil också, men enligt mig inte så mycket som tidigare. Tessa har som vana att springa långt inne i skogen och Ikwil har nog annars också haft problem med att hinna med i samma takt. Mitt i allt var Ikwil försvunnen och hon hittades senare i ett ljuvligt dike. Ada ville inte vara sämre och hon svalkade nog också av sig. Hemma blev det sedan att försöka tvätta båda två och följande dag fick matte dammsuga och tvätta golvet pga ett lager med sand, som känns otrevligt under fötterna.
Ikwils fästman Jeccu var på höft- och armbågsröntgen för ca 3 veckor sedan. I veckan kom de slutliga resultaten. Höfterna var A/A, som är superbra. Men: armbågarna var 2/0 dvs lite sämre än vad jag hade hoppats på. För avel borde armbågarna vara helst felfria dvs 0/0. Jag antar och hoppas att Jeccus sjuka armbåge beror på alltför snabb växt under hans barndom och att han skadade sin ena armbåge sommaren 2011. Hans ena syster har kollats och hon har allt ok. Hans andra syskon skall också röntgas under sommaren och sen är vi igen lite klokare. Tuija (Jeccus matte) tänker låta honom opereras eftersom det i leden finns en lös bit av processus coronoideus. Jeccu opereras 7.6.
Tråkigt är att fragmentering av processus coronoideus i armbågsleden (förkortat FCP), är genetiskt betingad sjukdom.
Har förstått att veterinären var av den åsikten att det lönar sig att operera bort den överflödiga biten. Jeccu är ännu ung och har hela livet framför sig.
Liman, som kollar de röntgenbilder som kommer till Finska Kennelklubben, hade sagt att Jeccus armbågsresultat beror sannolikt på hans olycka i trapporna sommaren 2011. Men att det måste finnas en orsak till att han skadade sig så pass. Alltså om jag förstod det rätt, kan det finnas i hans gener någonting som gör att han leder skadades lätt. Som tur är resten av hans skelett så bra och resten av armbågen såg bra ut.
Har funderat och funderat på detta resultat, men tyvärr blir varken Jeccus armbåge eller Ikwils valpars skelett bättre av det. Finns inget annat att göra än att hoppas på att ev. valpar har friska leder och att Jeccus syskon är ok. Undrar nog också om någon tar den risken och skaffar en valp om pappan har en "sjuk" armbåge. Hur som helst tänker jag nog själv ta den risken och lämna en valp åt oss. Om det inte kan bli en agilityhund av den, får vi väl koncentrera oss på lydnad.. Min valp kommer att röntgas så fort som möjligt och jag hoppas att de andra valpköparna gör det samma.
Enligt nuvarande planer kommer en av Ikwils&Jeccus valpar att flytta till min bror i Borgå. Om min tik får dåliga leder (eller någon annan sjukdom) finns ju sen den möjligheten att göra valpar med brorsans hund.
Jag skriver detta som om det vore säkert att Ikwil kommer att få valpar. Ingenting är säkert. För att bli lite klokare, kommer vi att åka på ultra på torsdag. Kan hända att ingenting ännu syns då eftersom det på onsdag är fyra veckor sedan första parningen. Och fastän det skulle synas något i ultran, hinner det hända massor ännu innan valparna är födda och leveransklara.
För att följa schapendoesföreningens rekommendationer krävs det inte att föräldrarna är höft- och armbågsröntgade. Det finns alltså många hundar som inte röntgats, men som ändå används i avel. Undrar nog vad de har för leder. Om vi hade misstänkt att Jeccu hade sjuk armbåge, hade han kanske inte röntgats. Men tycker nog också att det är bättre att veta hurdan hunden är som används till avel. Schapendoes är ju en arbetshund och deras hälsa går nog, åtminstone för mig, före allt annat. Att hålla på med agility är nog påfrestande för hundens kropp och då borde kroppen vara i skick.
Visst vore det ha varit bättre att i den här situationen använda en hane som är friskförklarad, men hittade tyvärr ingen sådan som jag ville ha som pappa till Ikwils valpar. Och då Ikwil parades för första gången, hade Jeccus leder inte ännu undersökts.
I torsdags var vi med Jaana och settern Tessa på promenad i skogen. Då sprang nog Ikwil också, men enligt mig inte så mycket som tidigare. Tessa har som vana att springa långt inne i skogen och Ikwil har nog annars också haft problem med att hinna med i samma takt. Mitt i allt var Ikwil försvunnen och hon hittades senare i ett ljuvligt dike. Ada ville inte vara sämre och hon svalkade nog också av sig. Hemma blev det sedan att försöka tvätta båda två och följande dag fick matte dammsuga och tvätta golvet pga ett lager med sand, som känns otrevligt under fötterna.
Ikwils fästman Jeccu var på höft- och armbågsröntgen för ca 3 veckor sedan. I veckan kom de slutliga resultaten. Höfterna var A/A, som är superbra. Men: armbågarna var 2/0 dvs lite sämre än vad jag hade hoppats på. För avel borde armbågarna vara helst felfria dvs 0/0. Jag antar och hoppas att Jeccus sjuka armbåge beror på alltför snabb växt under hans barndom och att han skadade sin ena armbåge sommaren 2011. Hans ena syster har kollats och hon har allt ok. Hans andra syskon skall också röntgas under sommaren och sen är vi igen lite klokare. Tuija (Jeccus matte) tänker låta honom opereras eftersom det i leden finns en lös bit av processus coronoideus. Jeccu opereras 7.6.
Tråkigt är att fragmentering av processus coronoideus i armbågsleden (förkortat FCP), är genetiskt betingad sjukdom.
Har förstått att veterinären var av den åsikten att det lönar sig att operera bort den överflödiga biten. Jeccu är ännu ung och har hela livet framför sig.
Liman, som kollar de röntgenbilder som kommer till Finska Kennelklubben, hade sagt att Jeccus armbågsresultat beror sannolikt på hans olycka i trapporna sommaren 2011. Men att det måste finnas en orsak till att han skadade sig så pass. Alltså om jag förstod det rätt, kan det finnas i hans gener någonting som gör att han leder skadades lätt. Som tur är resten av hans skelett så bra och resten av armbågen såg bra ut.
Har funderat och funderat på detta resultat, men tyvärr blir varken Jeccus armbåge eller Ikwils valpars skelett bättre av det. Finns inget annat att göra än att hoppas på att ev. valpar har friska leder och att Jeccus syskon är ok. Undrar nog också om någon tar den risken och skaffar en valp om pappan har en "sjuk" armbåge. Hur som helst tänker jag nog själv ta den risken och lämna en valp åt oss. Om det inte kan bli en agilityhund av den, får vi väl koncentrera oss på lydnad.. Min valp kommer att röntgas så fort som möjligt och jag hoppas att de andra valpköparna gör det samma.
Enligt nuvarande planer kommer en av Ikwils&Jeccus valpar att flytta till min bror i Borgå. Om min tik får dåliga leder (eller någon annan sjukdom) finns ju sen den möjligheten att göra valpar med brorsans hund.
Jag skriver detta som om det vore säkert att Ikwil kommer att få valpar. Ingenting är säkert. För att bli lite klokare, kommer vi att åka på ultra på torsdag. Kan hända att ingenting ännu syns då eftersom det på onsdag är fyra veckor sedan första parningen. Och fastän det skulle synas något i ultran, hinner det hända massor ännu innan valparna är födda och leveransklara.
För att följa schapendoesföreningens rekommendationer krävs det inte att föräldrarna är höft- och armbågsröntgade. Det finns alltså många hundar som inte röntgats, men som ändå används i avel. Undrar nog vad de har för leder. Om vi hade misstänkt att Jeccu hade sjuk armbåge, hade han kanske inte röntgats. Men tycker nog också att det är bättre att veta hurdan hunden är som används till avel. Schapendoes är ju en arbetshund och deras hälsa går nog, åtminstone för mig, före allt annat. Att hålla på med agility är nog påfrestande för hundens kropp och då borde kroppen vara i skick.
Visst vore det ha varit bättre att i den här situationen använda en hane som är friskförklarad, men hittade tyvärr ingen sådan som jag ville ha som pappa till Ikwils valpar. Och då Ikwil parades för första gången, hade Jeccus leder inte ännu undersökts.
fredag 18 maj 2012
Ändringar?
Jag tycker att jag under de senaste dagarna, märkt förändringar i Ikwils beteende. På något sätt har hon blivit lugnare och slöare, men kanske det är bara jag som inbillar mig. För att bli lite säkrare, bokade jag idag tid till ultraljud. På eftermiddagen torsdag 31.5 åker vi på ultraljud och efter det vet jag lite bättre hurvida det blir sommarvalpar eller inte.
Visar det sig att det inte blir valpar, kommer jag och Ikwil att börja jakten på FM-nollor för att kunna delta i FM-tävlingarna i agility sommaren 2013.
Än så länge tar jag inte emot valpreserveringar. Jag vill vänta med att se om det överhuvudtaget blir valpar och om det blir tikar eller hanar. Förstås hoppas jag på åtm. en tik....
Visar det sig att det inte blir valpar, kommer jag och Ikwil att börja jakten på FM-nollor för att kunna delta i FM-tävlingarna i agility sommaren 2013.
Än så länge tar jag inte emot valpreserveringar. Jag vill vänta med att se om det överhuvudtaget blir valpar och om det blir tikar eller hanar. Förstås hoppas jag på åtm. en tik....
Muutoksia?
Olen viime päivinä huomannut muutoksia Ikwilin käytöksessa. Tulkitsen niitä sen merkeiksi et hän olis tiineenä. Jotenkin hän on minusta paljon vaisumpi ja laiskempi, mut voihan olla et tämä on toiveunta ja hän on vain valeraskaana ja tulkitsen merkit ihan väärin.
Tänään sain varattu ultra-ajan ja Ikwilin mahdollinen tiineys vahvistetaan torstaina 31.5. iltapäivällä. Sen jälkeen olen taas vähän viisaampi ja jos Ikwil on tiineenä merkitsee se sen et kesäkuussa valmistaudutaan mahdolliseen synnytykseen....Jos Ikwilissä ei oo ylimääräistä elämää, taidamme aloittaa sm-nollien keruuta vuoden 2013 agilityn sm-kisoihin.
Jos olet kiinnostunut Ikwilin ja Jecun pennuista, ota yhteyttä. En toistaiseksi ota vastaan varauksia....Haluan ensin nähdä voiko sieltä Ikwilin sisältä ilmestyä pentuja ja minkä sorttisia ennen kuin teen päätöksen kelle minä niitä myyn.
Tänään sain varattu ultra-ajan ja Ikwilin mahdollinen tiineys vahvistetaan torstaina 31.5. iltapäivällä. Sen jälkeen olen taas vähän viisaampi ja jos Ikwil on tiineenä merkitsee se sen et kesäkuussa valmistaudutaan mahdolliseen synnytykseen....Jos Ikwilissä ei oo ylimääräistä elämää, taidamme aloittaa sm-nollien keruuta vuoden 2013 agilityn sm-kisoihin.
Jos olet kiinnostunut Ikwilin ja Jecun pennuista, ota yhteyttä. En toistaiseksi ota vastaan varauksia....Haluan ensin nähdä voiko sieltä Ikwilin sisältä ilmestyä pentuja ja minkä sorttisia ennen kuin teen päätöksen kelle minä niitä myyn.
torsdag 3 maj 2012
Ikwil som liten /Ikwil pienenä
Bilder av Jeccu finns i hans blog.
Ikwil on myös ollut pieni. Tässä muutama kuva Ikwilistä kesällä 2008.
Kuvia Jecusta löytyy hänen blogistaan.
onsdag 2 maj 2012
Minähaluan&Huligaani
Yes!
Tänään onnistuttiin ja Ikwil astutettiin Jeculla.
Ehdimme olla Jecun takapihalla vain n vajaa puolituntia kun koirat olivat jo kiinni toisissaan.
Tämän puolituntisen aikana koirat olivat ehtineet tehdä vaikka minkälaisia temppuja: Ikwil oli ollut maassa kaikki tassut ilmassa, Jeccu oli ollut Ikwilin päällä mut väärinpäin.
Jeccu näytti niin väsyneeltä et laitoin hihnan Ikwilille ja olin viemässä sitä hetkeksi autoon, jotta sulhanen saisi hetken levätä. Tuija pysäytti minua kuitenkin sillä Jeccu näytti just siltä et se olis keksinyt mitä pitäisi tehdä tälle naiselle. Jeccu panikoi varmaan jos hänen daaminsa taas vietäisi pois.
Jeccu otti Ikwilin otteensa ja minä otin kiinni Ikwilin kaulapannasta ja pidin hänet paikallaan. En ollu varma olivatko koirat oikeilla paikoilla, mut siinä vaiheessa kun Ikwil rupesi ääntelemään, tiesimme et Jeccu oli onnistunut.
Noin viisi minuuttia Jeccu oli Ikwilin selän päällä ja tämän jälkeen Jeccu kääntyi ja siirtyi katsomaan Ikwiliä. Yritimme saada Jecun katsomaan muualle mut hän halusi vain katsoa rakkaansa. Olivat kiinni vielä n viisi minuuttia.
Astutuksen jälkeen veimme koirat sisälle taloon, jotta Ikwil ei kävisi pissalla. Sisällä koirat ottivat rauhallisesti, Tuija otti muutaman kuvan heistä. Ei kestänyt kauan ennen kuin Ikwil rupesi ravaamaan edestakaisin talossa ja hänen häntänsa rupesi heilumaan. Jeccu ja Tuija saivat molemmat pusuja.
Olen varma et Kimikin olis saanut pusuannoksen jos hän olis ollut kotona. Hän oli kuitenkin taas joutunut evakkoon Cassun kaa.
Tänään onnistuttiin ja Ikwil astutettiin Jeculla.
Ehdimme olla Jecun takapihalla vain n vajaa puolituntia kun koirat olivat jo kiinni toisissaan.
Tämän puolituntisen aikana koirat olivat ehtineet tehdä vaikka minkälaisia temppuja: Ikwil oli ollut maassa kaikki tassut ilmassa, Jeccu oli ollut Ikwilin päällä mut väärinpäin.
Jeccu näytti niin väsyneeltä et laitoin hihnan Ikwilille ja olin viemässä sitä hetkeksi autoon, jotta sulhanen saisi hetken levätä. Tuija pysäytti minua kuitenkin sillä Jeccu näytti just siltä et se olis keksinyt mitä pitäisi tehdä tälle naiselle. Jeccu panikoi varmaan jos hänen daaminsa taas vietäisi pois.
Jeccu otti Ikwilin otteensa ja minä otin kiinni Ikwilin kaulapannasta ja pidin hänet paikallaan. En ollu varma olivatko koirat oikeilla paikoilla, mut siinä vaiheessa kun Ikwil rupesi ääntelemään, tiesimme et Jeccu oli onnistunut.
Noin viisi minuuttia Jeccu oli Ikwilin selän päällä ja tämän jälkeen Jeccu kääntyi ja siirtyi katsomaan Ikwiliä. Yritimme saada Jecun katsomaan muualle mut hän halusi vain katsoa rakkaansa. Olivat kiinni vielä n viisi minuuttia.
Astutuksen jälkeen veimme koirat sisälle taloon, jotta Ikwil ei kävisi pissalla. Sisällä koirat ottivat rauhallisesti, Tuija otti muutaman kuvan heistä. Ei kestänyt kauan ennen kuin Ikwil rupesi ravaamaan edestakaisin talossa ja hänen häntänsa rupesi heilumaan. Jeccu ja Tuija saivat molemmat pusuja.
Olen varma et Kimikin olis saanut pusuannoksen jos hän olis ollut kotona. Hän oli kuitenkin taas joutunut evakkoon Cassun kaa.
Jagvill&Huliganen
Yes!
Idag lyckades vi och Ikwil parades med Jeccu. Vi hann bara vara ca en halvtimme på bakgården före de var fast i varandra.
Ikwil hade redan hunnit ge kalla handen åt Jeccu ett antal gånger.
Jeccu hade varit på Ikwils rygg ett antal gånger, ibland rätt åt, men alltsom oftast hade han sin bakdel vid Ikwils huvud.
Jeccu hade viskat kärleksdikter i Ikwils öron och Ikwil hade legat på marken med alla tassarna i luften.
Jeccu såg redan så trött ut efter frieriet att jag bestämde mig för att föra Ikwil en stund i bilen för att kavaljeren skulle få dra efter andan en stund. Då tyckte väl Jeccu att det såg ut igen som om damen fördes iväg och han bestämde sig för att göra något åt saken.
Han greppade sin älskling mellan frambenen och började på. Jag tog tag i Ikwils halsband och höll henne på plats medan Tuija försökte se om den var på plats. Visst var den det och Ikwil började gnälla lite. Efter ca 5 minuter svängde sig Jeccu och efter det såg han nästan hela tiden på Ikwil. Vi försökte få Jeccu att se åt andra hållet, men han ville hela tiden se på Ikwil.
Efter ca 10 minuter släppte han greppet och parningen var över. Snabbt in med hundarna i huset.
Efter en stunds lugn verkade det som Ikwil hade återhämtat sig och hon började gå runt i huset och vifta på svansen. Tuija fick sig ett antal pussar och också Jeccu fick sin ranson.
Idag lyckades vi och Ikwil parades med Jeccu. Vi hann bara vara ca en halvtimme på bakgården före de var fast i varandra.
Ikwil hade redan hunnit ge kalla handen åt Jeccu ett antal gånger.
Jeccu hade varit på Ikwils rygg ett antal gånger, ibland rätt åt, men alltsom oftast hade han sin bakdel vid Ikwils huvud.
Jeccu hade viskat kärleksdikter i Ikwils öron och Ikwil hade legat på marken med alla tassarna i luften.
Jeccu såg redan så trött ut efter frieriet att jag bestämde mig för att föra Ikwil en stund i bilen för att kavaljeren skulle få dra efter andan en stund. Då tyckte väl Jeccu att det såg ut igen som om damen fördes iväg och han bestämde sig för att göra något åt saken.
Han greppade sin älskling mellan frambenen och började på. Jag tog tag i Ikwils halsband och höll henne på plats medan Tuija försökte se om den var på plats. Visst var den det och Ikwil började gnälla lite. Efter ca 5 minuter svängde sig Jeccu och efter det såg han nästan hela tiden på Ikwil. Vi försökte få Jeccu att se åt andra hållet, men han ville hela tiden se på Ikwil.
Efter ca 10 minuter släppte han greppet och parningen var över. Snabbt in med hundarna i huset.
Efter en stunds lugn verkade det som Ikwil hade återhämtat sig och hon började gå runt i huset och vifta på svansen. Tuija fick sig ett antal pussar och också Jeccu fick sin ranson.
tisdag 1 maj 2012
Första träffen med Jeccu
Idag var vi för första gången och träffade Jeccu. Vi lät Ikwil först snusa omkring på deras bakgård före Jeccu fick komma ut. Ikwil satte genast svansen på sidan och försökte på alla sätt få Jeccus uppmärksamhet. Jeccu var ótroligt intresserad av Ikwil och han viskade ett och annat i hennes öron. Men genast då han försökte något mera, hoppade hon åt sidan och han fick stackarn börja på nytt. Och han försökte och försökte.
Ibland var vi inomhus, men där lyckades försöken ännu sämre.
Ikwil sattes i bilen ibland för att Jeccu skulle få vila emellanåt. Då Ikwil togs ut ur bilen, var hon genast på väg mot huset och Jeccu.
Jeccu hade ibland inte riktigt koll på vilken ända av Ikwil som var den rätta. Mot slutet försökte han göra sitt allt, men det enda som hände var att Ikwil slängde sig på marken och Jeccu låg på henne.
Imorgon försöker vi på nytt. På eftermiddagen skall Jeccus höfter och armbågar röntgas.
Ibland var vi inomhus, men där lyckades försöken ännu sämre.
Ikwil sattes i bilen ibland för att Jeccu skulle få vila emellanåt. Då Ikwil togs ut ur bilen, var hon genast på väg mot huset och Jeccu.
Jeccu hade ibland inte riktigt koll på vilken ända av Ikwil som var den rätta. Mot slutet försökte han göra sitt allt, men det enda som hände var att Ikwil slängde sig på marken och Jeccu låg på henne.
Imorgon försöker vi på nytt. På eftermiddagen skall Jeccus höfter och armbågar röntgas.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)