Fiollas sista tid

 Ca 2,5 månader sedan Fiolla avled. Har inte förrän nu varit kapabel att skriva om hennes sista tid hos oss. Nu också rinner tårarna, men måste få det skrivet. Vill börja ett nytt år med en tom sida, fastän Fiollas och Ikwils bortgång kommer alltid att vara i mitt minne. Och de gjorde mig till den som jag är just nu. 

To 23.9 var Fiolla och tränade lydnad med mig till Fredrikshamn. Jaana var med och tog vår träning på video. Nedan de videon som jag har i min telefon. Nu kan de sedan raderas därifrån. 

I det här skedet märkte jag inget speciellt med Fiolla. Jag såg framemot kommande lydnadstävlingar med fröken. Hade som mål att starta i segrarklassen under 2022 med de nya reglerna i lydnad. 

Lördag 25.9 var vi på dagsutfärd till min pappa. På gården ville F inte leka med Tova. Inget speciellt heller då. Jag var nästan hela tiden ute med hundarna eftersom ett jordgetingsbo fanns nära yttertrappan och ville inte att hundarna skulle gå dit och ev. bli stuckna.

Söndag 26.9 märkte jag att Fiolla inte ville äta. Trodde bara att det berodde på att hon var trött och blev inte orolig.

Måndag 27.9 var hon fortfarande oäten och jag bestämde mig för att försöka få henne till någon veterinär. Fick tid till veterinären i Pyttis. Fiolla sattes i dropp och veterinären sade att om hon äter efter det är allting ok. Efter dropp, matade veterinären kattorrfoder i henne och de smakade förstås gudomligt efter ett par dagars fastande. Men Fiolla gick dåligt och hon fick en smärtstillande injektion och vi sändes hem. Inga prov togs eller undersökningar gjordes. 

Under de kommande veckorna magrade Fiolla allt mer. I något skede fick jag henne att äta superlite mat och jag jublade över det. Fiolla orkade inte just gå någonstans och livsglädjen försvann. 

 

Måndag 11.10 bestämde jag mig att Fiolla måste igen till veterinären. Fick via bekant, tid till Anjala där vi annars också varit. Tog tjänstledigt ett par timmar från jobbet för att hinna dit. 

Urinprov och blodprov togs och då de resultaten kom, konstaterades att Fiolla hade problem med njurarna. Fick medicin och råd hur sköta en njursjuk hund. Viktigt var att inte ge för mycket protein åt hunden. Men problemet var ju att Fiolla inte åt. 

Resultaten :

 

Såg under ett par dagar hur Fiollas livsglädje försvann. Hon magrade och magrade och fick tvinga i henne mat samt sprutade in tilläggsfoder i henne. Hon spydde ofta slem och ofta under sängen. Någongång lade hon sig så långt under sängen att jag inte kunde nå henne. 

12.10 hade jag tagit en sådan här video av henne då jag kom hem och hon var i min säng. 

Torsdag 14.10

Hade bestämt att fastän Fiolla inte ville gå, att jag skulle ta henne på längre morgonpromenad tillsammans med Tova. Tro inte att den var lång, kanske ca 500 m. Denna morgon ville F inte ens gå så långt utan stannade vid första korsningen och då gick vi hem igen. 

Tog igen kontakt med veterinären i Anjala. Fick tid dit till eftermiddagen.

Åkte tidigare hem från jobbet, tog snabbt ut Tova. Packade Fiollas mantel med oss och bar Fiolla till bilen. Tänkte att det var bättre om hon inte kisade här hemma utan gjorde det hos veterinären ifall det behövdes urinprov. Var så säker att Fiolla bara skulle sättas i dropp hos veterinären och sedan skulle hon starkare komma hem igen.

Lät Fiolla kisa och samtidigt tog jag urinprov av henne. Förde in provet och väntade ute med Fiolla. Såg på henne att den sista livsglädjen tagit slut. Hon viftade inte ens mera på svansen. Försökte ändå hålla humöret uppe. Veterinären kom ut och jag bytte ett par ord med honom. 

Då vi gick in, sade han genast åt mig att nu ser det dåligt ut. Njurfelet hade gjort att Fiolla hade fått diabetes. Just inget som kunde göras. Skulle ha krävts många dagars dropp i Helsingfors samt behandling för diabetes under resten av hennes liv. Visste själv genast vad alternativet var . Som tur var det ändå ganska lätt att ta det beslutet. 

Jag förde Fiolla till ett enskilt rum och lyfter henne upp på bordet. Jag tillfrågades ännu en gång om jag står fast vid mitt beslut. Och det gjorde jag fastän hjärtat brast i tusen bitar. Fiolla fick mediciner och till slut somnade hon in. Satt en stund med henne och grät i hennes päls. to 14.10.21 ca kl 14.30 var allt över. 

Behövde inte heller för Fiolla ha en grav att gå till, så hon kremerades med andra. Kändes så tomt att återvända till bilen och köra hemåt utan min lilla Fifo. 

Exakt tre veckor sedan mellan videona från Fredrikshamn till det att Fiolla fick bli en ängel i himmelen. 

I slutet av juli 2021 hade jag ännu tre hundar. Nu är bara Tova kvar. Var svårt att förstå för både Tova och mig. 

Men vi har klarat oss. Tova och jag.