Coronaviruset gör att många är hemma och jobbar på distans. Igår kom budet att Nyland stängs och därmed får man inte resa in i och ut från Nyland om man inte helt måste alltså på jobb eller liknande. Då människorna är hemma, har de tid att förutom jobba också testa hundarna med dittan och dattan.
På facebook cirkulerar en utmaning som går ut på att man spelar luffarschack mot hunden. Nie namin på ett spelplan och sen får hunden välja vilken nami den äter och därmed också sätter sitt tecken där.
Idag testade jag spelet med mina hundar. Som spelpjäser valde jag knackkorvsbitar eftersom sådana fanns färdigt i en burk i kylskåpet. Var lite orolig om de skulle räcka till, eftersom jag trodde att alla tre hundarna skulle tömma spelbrädet på en sekund. Hade fel.
Inledde med Ikwil. Ser inte riktigt vart vi sätter våra tecken, men mommo vann klart. Hon lade fyra tecken och jag bara tre.
Sen var det Tovas tur. Förlorade också där. Hann bara själv sätta två tecken.
Inför spelet med Fiolla, bytte jag taktik och det lönade sig. Oavgjort. Jihuu. Till slut vågade F nästan inte ta någon nami, eftersom hon förbjöds att göra det.
Väntar på nästa utmaning. Är säker på att någon hungrig hund hittat på dessa utmaningar och nu sitten nöjd i en vrå då människorna ger extra namin åt sina hundar. Finns också en utmaning där man balanserar wc-pappersrullar på hundarnas huvud. Går inte med i den leken.
Matte är hemma eftersom skolorna här är stängda pga coronaviruset. Hundhobbyna är också lagda på is pga att hundföreningarna har stängt hallarna och uteplanerna. Alla försöker bistå att viruset inte skulle spridas. Får se hur det går och om allt står stilla ännu länge.
Hur som helst, matte läste på facebook om en fem sekunders utmaning med hundarna.
Hunden lämnas ensam sittande och framför den placeras en nami eller flera. Videokamera filmar vad som pågår medan matte/husse lämnar hunden ensam för ca fem sekunder.
Igår onsdag testade jag med hundarna enskilt. Var helt säker på att Tova skulle låta namina vara. Men jag hann just och just stänga dörren, när Tova åt namina. Suck.
Med Iksu visste jag hur det skulle gå. Och hade rätt. Hon var lite långsammare än Tova.
Fiolla överraskade mig och lät namin vara. Duktig flicka!
Tova fick ett nytt försök och mitt kommando var väl så starkt att hon nu inte vågade röra sig.
Idag torsdag gjordes ett nytt försök med alla tre samtidigt. Jag var helt säker på hur det skulle sluta. Hade fel. Alla tre överraskade mig och denna gång positivt. Kanske de hade lärt sig något från igår? Skulle resultatet varit den samma om platsen varit en annan? Det vet ingen. Tror att jag lämnar denna utmaning här...testar kanske igen någongång med något nytt.Många dagar ännu innan jag får åka på riktigt på jobb igen. Eller träna.
Pga coronaviruset bestämde Finska Agilityförbundet att inhibera alla agilitytävlingar mellan 13.3- slutet av maj. Hupsista. Fiolla återvänder alltså inte på tävligsbanorna denna vår. Får se om vi kan träna eller om de också läggs på is så länge som viruset härjar...suck, då blir det en lång vår.
Fick sorgebudet att en av Ikwils valpar hade dött förra lördagen alltså 29.2.2020.
Heta dvs Hästängens Alltid Vid Din Sida hade avlivats. Hon hade slutat att äta, hade spytt och till slut slutat även att dricka. Orsaken var troligen akut eller kronnisk njurskada.
Hur som helst, Hetas bortgång var svårare för mig än vad jag någonsin hade tänkt mig. Heta eller Solo som hon kallades som liten, var den hund som skulle stanna hos mig. Men sedan stal "Maija" mitt hjärta och hon fick bli hemma med oss.
Heta var ännu så ung att hon kunde leva ännu länge. Hoppas verkligen att de andra syskonen får göra det.
Ett foto av Heta som liten. Här pratar och skrattar hon med Ikwil.
I lördags kunde Tova och jag inte en stump av tävlingsbanan. Idag bestämde jag mig för att försöka göra samma sak...testade också den med Fiolla. Tack Jaana för hjälpen. Knappast dyker liknanade situation upp på tävlingarna, men kan vara bra att kunna. Man vet ju aldrig.
Tova:
Käpparna var lite väl nära bommen och putkin, så dit ville Tova också ibland. Med Tova lyckades det från båda sidorna om bommen. Många andra försök gjordes också...
Sen Fiolla:
Mycket lättare med henne då jag var på andra sidan bommen.
Båda flickorna är så vana att jag ibland skickar dem tillbaka upp på bommen att det är bättre att jag själv är mellan dem och bommen för att undvika att de springer upp dit.
Anmälde Tova skottdagen till ära till agilitytävlingar i Sibbo/Järvenpää.
Som domare fick vi Tommi Raita-Aho, en domare som jag vanligtvis kanske undviker eftersom hans banor är ganska svåra. De stora hundarna tävlade först på eftermiddagen/kvällen med första starten kl 17 och enligt tidtabellen den sista lillmaxibanan ca kl 20.35.
På dagen var banorna lite i förtid och därför startade jag hemifrån ca kl 14.40. Resan tar ca 1 h 20 min. Ikwil fick bli hemma, visste att det kunde bli lång dag för henne men ville inte ta med henne eller ha någon som kunde ta ut henne. Trodde att om banorna startar i förtid, tar de säkert också tidigare slut. Hade fel.
Första banan såg verkligen svår ut.
Största problemen vid käpparna och i början av banan. Litade på mig själv. Käpparna gjordes från andra sidan än vad de andra gjorde. Hade nog tänkt byta sida efter käpparna men gjorde det just vid gungan.
Kunde ha slutat bra, men det nästsista hindret hoppades från fel håll. Kunde förstås ha fört T lite mot vänster eftersom där inte fanns något hinder. Största delen av de andra förarna var på andra sidan av bommen.
I lillmaxiklassen 20 hundar på första banan och bara en nolla.
Hoppbanan såg lite lättare ut.
Litade igen på mig själv och ibland också på Tova. Ett par svängar blev lite långa, som tur förlorade vi ordentligt mot vinnaren och behöver inte ångra några val.
Ett par gånger tänkte T springa förbi hindren men rättade till sin kurs då matte var vaken. Nöjd med banan. Innehåller nog ett antal rop på Tova. Skulle gärna vilja föra Tova utan muntliga räddningar....Men fick nolla från den här banan. Placering 4/25.
Sista agibanan var sen hurlumhej. Klockan var över 21 då vi fick starta.
Annars väl ok, men livet efter bommen var ett mysterie. Samma med banan efter käpparna. Tova gjorde egna beslut. Dessa delar skall tränas..och många gånger. Vid gungan var mitt kommando säkert lite för starkt och Tova kom därför bort från det. Vid ringen var jag säkert för långt borta och hon kunde inte göra den. Vid bommen visste hon inte vad hon skulle göra. Men är på denna bana jättenöjd över käpparna. Tova kunde göra dem också här på det första försöket.
Efter banorna gick vi ut i mörka skogen. Hundarna hade ljushalsband på sig och jag hade pannlampa. Blev nog lite orolig om vi skulle hitta tillbaka om lampan och telefonen hade slut på strömmen. Som tur behövde vi inte testa det.
Hemma tillbaka strax vid midnatt.
