Tova i Villmanstrand 27.6.2020

Äntligen återvände vi till agitävlingar. Träningarna har fortsatt från början av juni. Tyvärr har vi inte hunnit delta i så många. Har försökt att ibland själv åka för att träna, men det är inte riktigt samma sak.
Varmt har det dessutom varit, så hallen har varit stekhet ända från morgonen.
Men beslöt mig för att anmäla Tova till tävlingarna i Villmanstrand. Hett hade de lovat och så var det nog också. Domare: Sari Mikkilä som är bekant från tidigare och brukar göra helt ok banor.
I hallen fick man inte i princip vara om man inte tävlade just då eller köade till vessan. Filmandet var man alltså tvungen att göra lite i smyg. Kompisar från föreningen filmade.
Tråkigt att vänta på sin följande bana, då man inte kunde följa med andras prestationer.

Vi båda var lite ute och cyklade. Matte borde mera ha sett på Tova, men var tvungen att kolla vart jag skulle springa. Har inte sprungit på jättelänge och det märktes och syntes nog.
Inga resultat men två ganska bra banor.

Märkte på första banan att Tova inte gjorde ett hinder. Märkte först nu att ringen blev också ogjord.

Andra banan började bra. Efter putkin under bommen, hoppade Tova inte hindret där utan sprang förbi och rörde gungan. Hyl alltså också där. Lite hurlumhej på slutet, men hade säkert skärpt mig om vi hade haft nolla under. Nöjd också med denna.

Sista banan igen hopp. Litet misstag i början av banan. T sprang förbi ett hinder och hann igen göra det följande hindret.

Trevlig första maj

Matte har varit hemma. Inte tränat alls vare sig agility eller lydnad. Börjar synas i hundarna.
Vi önskar er en trevlig första maj med den här bilden och videon.
Sköt om er.

Luffarschack med hundarna

Coronaviruset gör att många är hemma och jobbar på distans. Igår kom budet att Nyland stängs och därmed får man inte resa in i och ut från Nyland om man inte helt måste alltså på jobb eller liknande.
Då människorna är hemma, har de tid att förutom jobba också testa hundarna med dittan och dattan.

På facebook cirkulerar en utmaning som går ut på att man spelar luffarschack mot hunden. Nie namin på ett spelplan och sen får hunden välja vilken nami den äter och därmed också sätter sitt tecken där.
Idag testade jag spelet med mina hundar. Som spelpjäser valde jag knackkorvsbitar eftersom sådana fanns färdigt i en burk i kylskåpet. Var lite orolig om de skulle räcka till, eftersom jag trodde att alla tre hundarna skulle tömma spelbrädet på en sekund. Hade fel.

Inledde med Ikwil. Ser inte riktigt vart vi sätter våra tecken, men mommo vann klart. Hon lade fyra tecken och jag bara tre.

Sen var det Tovas tur. Förlorade också där. Hann bara själv sätta två tecken.

Inför spelet med Fiolla, bytte jag taktik och det lönade sig. Oavgjort. Jihuu. Till slut vågade F nästan inte ta någon nami, eftersom hon förbjöds att göra det.

Väntar på nästa utmaning. Är säker på att någon hungrig hund hittat på dessa utmaningar och nu sitten nöjd  i en vrå då människorna ger extra namin åt sina hundar. Finns också en utmaning där man balanserar wc-pappersrullar på hundarnas huvud. Går inte med i den leken.

fem sekunders utmaningen

Matte är hemma eftersom skolorna här är stängda pga coronaviruset. Hundhobbyna är också lagda på is pga att hundföreningarna har stängt hallarna och uteplanerna. Alla försöker bistå att viruset inte skulle spridas. Får se hur det går och om allt står stilla ännu länge.
Hur som helst, matte läste på facebook om en fem sekunders utmaning med hundarna.
Hunden lämnas ensam sittande och framför den placeras en nami eller flera. Videokamera filmar vad som pågår medan matte/husse lämnar hunden ensam för ca fem sekunder.

Igår onsdag testade jag med hundarna enskilt. Var helt säker på att Tova skulle låta namina vara. Men jag hann just och just stänga dörren, när Tova åt namina. Suck.
Med Iksu visste jag hur det skulle gå. Och hade rätt. Hon var lite långsammare än Tova.
Fiolla överraskade mig och lät namin vara. Duktig flicka!
Tova fick ett nytt försök och mitt kommando var väl så starkt att hon nu inte vågade röra sig.

Idag torsdag gjordes ett nytt försök med alla tre samtidigt. Jag var helt säker på hur det skulle sluta. Hade fel. Alla tre överraskade mig och denna gång positivt. Kanske de hade lärt sig något från igår? Skulle resultatet varit den samma om platsen varit en annan? Det vet ingen. Tror att jag lämnar denna utmaning här...testar kanske igen någongång med något nytt.Många dagar ännu innan jag får åka på riktigt på jobb igen. Eller träna.

Lediga veckoslut

Pga coronaviruset bestämde Finska Agilityförbundet att inhibera alla agilitytävlingar mellan 13.3- slutet av maj. Hupsista. Fiolla återvänder alltså inte på tävligsbanorna denna vår. Får se om vi kan träna eller om de också läggs på is så länge som viruset härjar...suck, då blir det en lång vår.

Vila i frid Heta

Fick sorgebudet att en av Ikwils valpar hade dött förra lördagen alltså 29.2.2020.
Heta dvs Hästängens Alltid Vid Din Sida hade avlivats. Hon hade slutat att äta, hade spytt och till slut slutat även att dricka. Orsaken var troligen akut eller kronnisk njurskada.

Hur som helst, Hetas bortgång var svårare för mig än vad jag någonsin hade tänkt mig. Heta eller Solo som hon kallades som liten, var den hund som skulle stanna hos mig. Men sedan stal "Maija" mitt hjärta och hon fick bli hemma med oss.
Heta var ännu så ung att hon kunde leva ännu länge. Hoppas verkligen att de andra syskonen får göra det.

Ett foto av Heta som liten. Här pratar och skrattar hon med Ikwil.

Foton som Emma skickade mig:

Heta,  Hästängens Alltid Vid Din Sida

2.7.2012-29.2.2020

Egenträning bom-putki

I lördags kunde Tova och jag inte en stump av tävlingsbanan. Idag bestämde jag mig för att försöka göra samma sak...testade också den med Fiolla.
Tack Jaana för hjälpen. Knappast dyker liknanade situation upp på tävlingarna, men kan vara bra att kunna. Man vet ju aldrig.

Tova:

Käpparna var lite väl nära bommen och putkin, så dit ville Tova också ibland. Med Tova lyckades det från båda sidorna om bommen. Många andra försök gjordes också...

Sen Fiolla:

Mycket lättare med henne då jag var på andra sidan bommen.

Båda flickorna är så vana att jag ibland skickar dem tillbaka upp på bommen att det är bättre att jag själv är mellan dem och bommen för att undvika att de springer upp dit.