Matte är hemma eftersom skolorna här är stängda pga coronaviruset. Hundhobbyna är också lagda på is pga att hundföreningarna har stängt hallarna och uteplanerna. Alla försöker bistå att viruset inte skulle spridas. Får se hur det går och om allt står stilla ännu länge.
Hur som helst, matte läste på facebook om en fem sekunders utmaning med hundarna.
Hunden lämnas ensam sittande och framför den placeras en nami eller flera. Videokamera filmar vad som pågår medan matte/husse lämnar hunden ensam för ca fem sekunder.
Igår onsdag testade jag med hundarna enskilt. Var helt säker på att Tova skulle låta namina vara. Men jag hann just och just stänga dörren, när Tova åt namina. Suck.
Med Iksu visste jag hur det skulle gå. Och hade rätt. Hon var lite långsammare än Tova.
Fiolla överraskade mig och lät namin vara. Duktig flicka!
Tova fick ett nytt försök och mitt kommando var väl så starkt att hon nu inte vågade röra sig.
Idag torsdag gjordes ett nytt försök med alla tre samtidigt. Jag var helt säker på hur det skulle sluta. Hade fel. Alla tre överraskade mig och denna gång positivt. Kanske de hade lärt sig något från igår? Skulle resultatet varit den samma om platsen varit en annan? Det vet ingen. Tror att jag lämnar denna utmaning här...testar kanske igen någongång med något nytt.Många dagar ännu innan jag får åka på riktigt på jobb igen. Eller träna.
Pga coronaviruset bestämde Finska Agilityförbundet att inhibera alla agilitytävlingar mellan 13.3- slutet av maj. Hupsista. Fiolla återvänder alltså inte på tävligsbanorna denna vår. Får se om vi kan träna eller om de också läggs på is så länge som viruset härjar...suck, då blir det en lång vår.
Fick sorgebudet att en av Ikwils valpar hade dött förra lördagen alltså 29.2.2020.
Heta dvs Hästängens Alltid Vid Din Sida hade avlivats. Hon hade slutat att äta, hade spytt och till slut slutat även att dricka. Orsaken var troligen akut eller kronnisk njurskada.
Hur som helst, Hetas bortgång var svårare för mig än vad jag någonsin hade tänkt mig. Heta eller Solo som hon kallades som liten, var den hund som skulle stanna hos mig. Men sedan stal "Maija" mitt hjärta och hon fick bli hemma med oss.
Heta var ännu så ung att hon kunde leva ännu länge. Hoppas verkligen att de andra syskonen får göra det.
Ett foto av Heta som liten. Här pratar och skrattar hon med Ikwil.
I lördags kunde Tova och jag inte en stump av tävlingsbanan. Idag bestämde jag mig för att försöka göra samma sak...testade också den med Fiolla. Tack Jaana för hjälpen. Knappast dyker liknanade situation upp på tävlingarna, men kan vara bra att kunna. Man vet ju aldrig.
Tova:
Käpparna var lite väl nära bommen och putkin, så dit ville Tova också ibland. Med Tova lyckades det från båda sidorna om bommen. Många andra försök gjordes också...
Sen Fiolla:
Mycket lättare med henne då jag var på andra sidan bommen.
Båda flickorna är så vana att jag ibland skickar dem tillbaka upp på bommen att det är bättre att jag själv är mellan dem och bommen för att undvika att de springer upp dit.
Anmälde Tova skottdagen till ära till agilitytävlingar i Sibbo/Järvenpää.
Som domare fick vi Tommi Raita-Aho, en domare som jag vanligtvis kanske undviker eftersom hans banor är ganska svåra. De stora hundarna tävlade först på eftermiddagen/kvällen med första starten kl 17 och enligt tidtabellen den sista lillmaxibanan ca kl 20.35.
På dagen var banorna lite i förtid och därför startade jag hemifrån ca kl 14.40. Resan tar ca 1 h 20 min. Ikwil fick bli hemma, visste att det kunde bli lång dag för henne men ville inte ta med henne eller ha någon som kunde ta ut henne. Trodde att om banorna startar i förtid, tar de säkert också tidigare slut. Hade fel.
Första banan såg verkligen svår ut.
Största problemen vid käpparna och i början av banan. Litade på mig själv. Käpparna gjordes från andra sidan än vad de andra gjorde. Hade nog tänkt byta sida efter käpparna men gjorde det just vid gungan.
Kunde ha slutat bra, men det nästsista hindret hoppades från fel håll. Kunde förstås ha fört T lite mot vänster eftersom där inte fanns något hinder. Största delen av de andra förarna var på andra sidan av bommen.
I lillmaxiklassen 20 hundar på första banan och bara en nolla.
Hoppbanan såg lite lättare ut.
Litade igen på mig själv och ibland också på Tova. Ett par svängar blev lite långa, som tur förlorade vi ordentligt mot vinnaren och behöver inte ångra några val.
Ett par gånger tänkte T springa förbi hindren men rättade till sin kurs då matte var vaken. Nöjd med banan. Innehåller nog ett antal rop på Tova. Skulle gärna vilja föra Tova utan muntliga räddningar....Men fick nolla från den här banan. Placering 4/25.
Sista agibanan var sen hurlumhej. Klockan var över 21 då vi fick starta.
Annars väl ok, men livet efter bommen var ett mysterie. Samma med banan efter käpparna. Tova gjorde egna beslut. Dessa delar skall tränas..och många gånger. Vid gungan var mitt kommando säkert lite för starkt och Tova kom därför bort från det. Vid ringen var jag säkert för långt borta och hon kunde inte göra den. Vid bommen visste hon inte vad hon skulle göra. Men är på denna bana jättenöjd över käpparna. Tova kunde göra dem också här på det första försöket.
Efter banorna gick vi ut i mörka skogen. Hundarna hade ljushalsband på sig och jag hade pannlampa. Blev nog lite orolig om vi skulle hitta tillbaka om lampan och telefonen hade slut på strömmen. Som tur behövde vi inte testa det.
Hemma tillbaka strax vid midnatt.
Igen var det dags för agiträning med Timo Rannikko i Strömfors. De två senaste gångerna har jag varit tvungen att avboka vårt deltagande pga kryssning och feber.
Idag på banan fanns det 31 hinder. Hade funnits flera men Timo hade tagit bort dem pga för lång bana. Dagens bana var nog tillräckligt lång.
Då jag vaknade på morgonen, trodde jag att jag försovit mig pga att det var ljust ute och solen sken. Hade nog inte gjort det, våren är här?
Tränade i första gruppen. Historiskt nog bara lillmaxin i den.
Dagens bana:
Visste att det skulle bli problem med hoppen 5 och 15. Hade rätt. Kom före pausen banan till slut. Tränade 10-13 ett antal gånger.
Efter pausen försökte vi få Tova att göra 15 självständigt. Lyckades inte och Timo förstod inte varför. Helt tydligt ville inte Tova vara så långt ifrån mig. Försökte göra 24-26 också på annat sätt, men då sprang Tova in i putkin istället för till hopp 24. Konstigt också det.
Första försöket....dit sprang hon...
Fick henne sen att vända bort från putkin: Svängen till hinder nr 9 var inte så bra. Borde ha saktat in vid hopp nr 8
Hinder 4-13:
Hinder 10-21:
Hinder 20-31:
Hinder: 10-14 ett par gånger...15 lyckades inte ändå på detta sätt. Försökte samma sak efter pausen. Lyckades inte.
Tova och jag var och tävlade på två hoppbanor och en agilitybana i Villmanstrand. Domare: Marko Mäkelä som själv tävlar med spanska vattenhundar och brukar ha ganska kinkiga banor.
Lillmaxin ca 20 st per bana.
Fiolla fick komma med som turist. Startade hemifrån kl 7...sovit dåligt under natten och var ganska trött. På ditresan kände jag mig också lite illamående. Det gick förbi under dagen.
Maxina bekantade sig först med banorna och sedan bekantade vi oss och sedan tävlade först maxina och sedan vi. Tova startade för en gångs skulle bland de första av lillmaxina. Kanske som ca tredje. Passade för oss.
Banorna var ganska likadana. Försökte välja de sätt som jag vet att vi klarar av.
Första banan: hoppbana. Allt gick bra tills hindret bak i hallen. Vet inte vad som hände men Tova valde putki istället för hoppet. Syns inte riktigt på videon. Hyl alltså. Annars helt nöjd med banan. På slutrakan hade jag ingen kraft i benen. Bra att jag hålldes på benen.
(Verkar vara problem här under. Videon finns där till höger.)
Andra banan var agilitybana. Hups....hyl redan i början eftersom jag inte helt var vaken. Resten av banan ganska hurlumhej...beslöt mig för att avbryta vid A; et eftersom Tova hoppade över kontaktytan. Tova fick bli utan nami...kanske det hjälpte.
Men sen...sista hoppbanan. Tänkte att nu satsar jag allt och försökte göra det vad vi kan. Och då vi kom i mål hade vi gjort en nolla. Ett par gånger hade jag kunde fört Tova på något annat sätt, men ville ha resultat efter två hyl. Fick vänta ganska länge innan jag visste hur vi hade klarat oss. Var ett par gånger och kollade resultattavlan. Än så länge bara en nolla.....åt lite sallad och skakade nästan då jag såg de sista ekipagen...och ingen annan gjorde nolla.
Vi vann alltså banan med tiden -0,23. 0,23 sekunder...vad gör man på den tiden? Säkert inget. Och eftersom vi hade en nolla, fick vi också vårt första hopp-certifikat. Jippiiiii!
Efter prisutdelning och dyl. tog jag hundarna på en liten promenad. I Villmanstrand fanns det is och snö så hundarna passade på att putsa sig i snön.
