Just innan Saija gick, gav hon mig ett kuvert. Hon sade att jag fick öppna det först då hon gått.
På kuvertet stod det: "Adaa muistaen" dvs ungefär Ada ihågkommes. Efter att Saija stängt dörren, började tårarna att rinna. Öppnade kuvertet. Inne fanns ett smycke och på det stod det: "No longer by my side, but forever in my heart" dvs. "Inte längre vid min sida, men för evigt i mitt hjärta".
Så vänligt av Saija. Ada var henne också mycket när och kär.
Smycket är för fint och känslosamt att använda. Kunde också ha den som nyckelring, men vill absolut inte tappa hjärtat.
Hängde det på ramen av Adas tavla. Där hänger också Adas sista halsband, som Lotta var så snäll och sydde. Mjukt och behagligt material. Det bästa för världens bästa Ada.
Kära Adiz, saknar dig så. 💖
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar