Yes!
Idag lyckades vi och Ikwil parades med Jeccu. Vi hann bara vara ca en halvtimme på bakgården före de var fast i varandra.
Ikwil hade redan hunnit ge kalla handen åt Jeccu ett antal gånger.
Jeccu hade varit på Ikwils rygg ett antal gånger, ibland rätt åt, men alltsom oftast hade han sin bakdel vid Ikwils huvud.
Jeccu hade viskat kärleksdikter i Ikwils öron och Ikwil hade legat på marken med alla tassarna i luften.
Jeccu såg redan så trött ut efter frieriet att jag bestämde mig för att föra Ikwil en stund i bilen för att kavaljeren skulle få dra efter andan en stund. Då tyckte väl Jeccu att det såg ut igen som om damen fördes iväg och han bestämde sig för att göra något åt saken.
Han greppade sin älskling mellan frambenen och började på. Jag tog tag i Ikwils halsband och höll henne på plats medan Tuija försökte se om den var på plats. Visst var den det och Ikwil började gnälla lite. Efter ca 5 minuter svängde sig Jeccu och efter det såg han nästan hela tiden på Ikwil. Vi försökte få Jeccu att se åt andra hållet, men han ville hela tiden se på Ikwil.
Efter ca 10 minuter släppte han greppet och parningen var över. Snabbt in med hundarna i huset.
Efter en stunds lugn verkade det som Ikwil hade återhämtat sig och hon började gå runt i huset och vifta på svansen. Tuija fick sig ett antal pussar och också Jeccu fick sin ranson.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar