Idag var det alltså dags för Ikwils ultra. Vi plockade upp Adas gumor Piia-Maarit och körde mot Mar-vet.Ikwil fick för sig att det skulle sjungas serenader så fort Piia kom in i bilen. Piia var också med då Ada ultrades för dryga 4 år sedan. På vägen dit körde jag lite fel, men som tur hade vi massor med tid. Jag hade tankarna lite på annat håll än på vägen.
I väntrummet började jag redan att fundera att tänk om Ikwil inte är dräktig. Jag som har planerat min närmaste framtid utgående från det faktum att vi skall få valpar.
Väl inne hos veterinären kände hon först lite på Ikwil och sedan lades hon på rygg på bordet. Vi var tre stycken som höll i henne. Att få en evighetsmaskin att ligga stilla är inte så lätt. Gele och annan smörja hälldes på hennes mage och sedan började veterinären kolla Ikwils innehåll. Urinblåsan hittades och sedan hittades också valpar i sina ettor. Denna gång såg jag "valparna" ligga där i sina "bostäder". Jag frågade veterinären hur många inneboende Ikwil hade och hon sade att det är svårt att veta exakta antalet eftersom man kan räkna av misstag den samma flera gånger och att de kan ligga framför och bakom varandra.
Men att det åtminstone finns 4 valpar! De frågade också hur många var reserverade varpå jag sade att jag inte tagit emot reserveringar eftersom jag först ville se om det blir valpar och sen vad som föds.
Trots att valpar nu syntes, kan det ännu hända en hel massa innan födseln.
Genast då vi kommit ut från läkarmottagningen, var jag tvungen att ringa till Tuija. Hon verkade också vara glad över resultatet. Hemvägen gick snabbt och utan att jag märkte var vi nästan hemma. Glömde nästan att jag hade Piia med mig i bilen och att jag skulle köra hem henne.
Nu är det ca en månad till beräknad födsel.
Imorgon skall Jeccus syskon till höft- och armbågsundersökning.
Hoppas att denna eviga väntan snart tar slut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar