En vecka har igen gått. Under veckan har enligt mig Ikwils beteende ändrat. Kanske det beror på att Ikwil fyllde 4 i tisdags, vädret har de senaste dagarna varit sommarvarmt eller så är hon dräktig. Hon orkar inte längre göra så mycket och de senaste dagarna har hon inte ätit ordentligt. Kan vara en slump, men en morgon spydde hon också. Vet inte om dräktiga tikar har illamående på morgnarna. Vore trevligt att veta vad Ikwil känner just nu. Situationen är ju ny för henne, så det kan kännas konstigt för henne då hormonerna hyller hennes kropp. I förrgår orkade hon inte leka med Ada, som bjöd upp henne till en busstund. Igår kväll busade de ändå lite.
I torsdags var vi med Jaana och settern Tessa på promenad i skogen. Då sprang nog Ikwil också, men enligt mig inte så mycket som tidigare. Tessa har som vana att springa långt inne i skogen och Ikwil har nog annars också haft problem med att hinna med i samma takt. Mitt i allt var Ikwil försvunnen och hon hittades senare i ett ljuvligt dike. Ada ville inte vara sämre och hon svalkade nog också av sig. Hemma blev det sedan att försöka tvätta båda två och följande dag fick matte dammsuga och tvätta golvet pga ett lager med sand, som känns otrevligt under fötterna.
Ikwils fästman Jeccu var på höft- och armbågsröntgen för ca 3 veckor sedan. I veckan kom de slutliga resultaten. Höfterna var A/A, som är superbra. Men: armbågarna var 2/0 dvs lite sämre än vad jag hade hoppats på. För avel borde armbågarna vara helst felfria dvs 0/0. Jag antar och hoppas att Jeccus sjuka armbåge beror på alltför snabb växt under hans barndom och att han skadade sin ena armbåge sommaren 2011. Hans ena syster har kollats och hon har allt ok. Hans andra syskon skall också röntgas under sommaren och sen är vi igen lite klokare. Tuija (Jeccus matte) tänker låta honom opereras eftersom det i leden finns en lös bit av processus coronoideus. Jeccu opereras 7.6.
Tråkigt är att fragmentering av processus coronoideus i armbågsleden (förkortat FCP),
är genetiskt betingad sjukdom.
Har förstått att veterinären var av den åsikten att det lönar sig att operera bort den överflödiga biten. Jeccu är ännu ung och har hela livet framför sig.
Liman, som kollar de röntgenbilder som kommer till Finska Kennelklubben, hade sagt att Jeccus armbågsresultat beror sannolikt på hans olycka i trapporna sommaren 2011. Men att det måste finnas en orsak till att han skadade sig så pass. Alltså om jag förstod det rätt, kan det finnas i hans gener någonting som gör att han leder skadades lätt. Som tur är resten av hans skelett så bra och resten av armbågen såg bra ut.
Har funderat och funderat på detta resultat, men tyvärr blir varken Jeccus armbåge eller Ikwils valpars skelett bättre av det. Finns inget annat att göra än att hoppas på att ev. valpar har friska leder och att Jeccus syskon är ok. Undrar nog också om någon tar den risken och skaffar en valp om pappan har en "sjuk" armbåge. Hur som helst tänker jag nog själv ta den risken och lämna en valp åt oss. Om det inte kan bli en agilityhund av den, får vi väl koncentrera oss på lydnad.. Min valp kommer att röntgas så fort som möjligt och jag hoppas att de andra valpköparna gör det samma.
Enligt nuvarande planer kommer en av Ikwils&Jeccus valpar att flytta till min bror i Borgå. Om min tik får dåliga leder (eller någon annan sjukdom) finns ju sen den möjligheten att göra valpar med brorsans hund.
Jag skriver detta som om det vore säkert att Ikwil kommer att få valpar. Ingenting är säkert. För att bli lite klokare, kommer vi att åka på ultra på torsdag. Kan hända att ingenting ännu syns då eftersom det på onsdag är fyra veckor sedan första parningen. Och fastän det skulle synas något i ultran, hinner det hända massor ännu innan valparna är födda och leveransklara.
För att följa schapendoesföreningens rekommendationer krävs det inte att föräldrarna är höft- och armbågsröntgade. Det finns alltså många hundar som inte röntgats, men som ändå används i avel. Undrar nog vad de har för leder. Om vi hade misstänkt att Jeccu hade sjuk armbåge, hade han kanske inte röntgats. Men tycker nog också att det är bättre att veta hurdan hunden är som används till avel. Schapendoes är ju en arbetshund och deras hälsa går nog, åtminstone för mig, före allt annat. Att hålla på med agility är nog påfrestande för hundens kropp och då borde kroppen vara i skick.
Visst vore det ha varit bättre att i den här situationen använda en hane som är friskförklarad, men hittade tyvärr ingen sådan som jag ville ha som pappa till Ikwils valpar. Och då Ikwil parades för första gången, hade Jeccus leder inte ännu undersökts.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar