Valplåda o dyl.

Vi har återvänt till Kotka för att lugna ner oss ett par veckor innan den beräknade nedkomsten av Ikwils och Jeccus valpar.
Valplådan från Boe togs med till Kotka och i lördags satte jag ihop den. Ingendera av hundarna har ännu legat i den, men båda har varit en gång och kollat vad den innehåller. Någondera, misstänker Ada, har en gång gömt ett tuggben i den. I lådan har det bäddats med provisoriska bäddar. Till förlossningen skall det bäddas med handdukar.

Funderar ännu på att flytta på matbordet och Ikwils soffa. På det sättet skulle det kanske bli lite mera rum i köket och jag skulle ha en soffa att ligga på medan jag iakttar livet i lådan.

Ikwils grop på bakgården har troligen blivit för liten för Ikwil och hennes kropp. Nu har en ny filial blivit grävd på mattes gräsmatta. Fastän gräsmattan inte är så vacker, tycker matte att det räcker med en grop och en låda. Men Ikwil ger inte upp i första taget.

Ikwils behov av långa promenader har minskat. Men hon vill ganska ofta ut. Funderar nog ibland varför jag vaknar av små ljud från Ikwil då jag brukar sova djupt och har sovit förbi bl.a. en åskstorm i Afrika. Tycker inte att Ikwils mage har vuxit så mycket. Hoppas att inget hänt med valparna

Idag har jag gått igenom mina lakan och handdukar och har plockat ut sådana somjag kan avvara. Hoppas att det inte leder till att nya köps, eftersom lådorna är redan överfulla.
Lakanen och handdukarna skall ännu tvättas och sedan viks de ihop och får vänta på förlossningsdagen.

Idag har Ikwils temperatur mätts för första gången. Misstänker att termometern inte fungerar helt normalt eftersom termometern visade bara 37,5 grader. Enligt flera böcker borde en så här låg temperatur betyda att förlossningen skulle ske inom 5 dygn. Och det tror jag inte på. Gäller att fortsätta mätningarna med samma termometer för att se när den börjar sjunka för att igen stiga. Vore förstås ha varit bra att mäta Ikwils temperatur innan hon parades. Kanske hon har lägre kroppstemperatur är vad som är normalt?

Ikwils aptit verkar ha försvunnit. Kanske valparna i magen trycker så mycket på att hon inte känner hunger?
Läste idag en tröstande artikel om valpfödseln. Har varit lite orolig att jag inte klarar av födseln eller att jag gör något fel. I artikel skrevs det att människan blandar sig lite väl mycket och ofta i händelserna. Där stod också att det är bra om en annan person är med vid förlossningen, inte för hundens skull utan för att lugna ner ägaren. Stod också att i naturen klarar de blivande mammorna för det mesta födseln helt på egen hand. De här tipsen skall jag försöka minnas.

 Valplådan á la kennel Hästängens. Listerna har tillsatts efter kull nummer 1.